Detta företag vars märke är ett av de största på radio/TV-marknaden är i själva verket också ett av de allra äldsta i branschen, även om firmanamn och varumärke icke kom till förrän 1926. Redan 1922 började nämligen den då 19-årige radioamatören Hilding Ljungfeldt att kommersiellt utnyttja sitt intresse och vetande.

I föräldrahemmet började han nämligen i liten skala tillverka kristallapparater som han sålde till vänner och bekanta, och följande år gav han sig också på rörmottagare.

H Ljungfeldt

Efterfrågan växte, han gjorde bra apparater som snabbt fick gott rykte, och distributionen togs snart omhand av de grossister som då växte upp i denna nya bransch. I maj 1926 var det dags att lägga upp tillverkningen efter större linjer och Ljungfeldt lät då inregistrera "Dux Telefon & Radiofabrik" med kontor och verkstad i Blekingegatan 61, en adress som händelsevis innebar nära grannskap med Philips lager snett över gatan.

Denna "specialfabrik för radiodelar och apparater" var som namnet angav inte bara en sammansättningsverkstad. Man tillverkade spolar och andra komponenter samt hörtelefoner och högtalare. I december samma år annonserades kristallapparater, med 2 par hörtelefoner och 4 banankontakter inräknade, till ett reklampris av 28 kr. Förutom dessa kristallapparater omfattade produktionsprogrammet ett komplett sortiment av rörmottagare.

Tack vare standardisering samma apparatlådor användes för 1-, 2-, 3- och 4-rörs mottagare - kunde man till rimliga priser tillgodose skilda krav på mottagnings- och återgivningsegenskaper.

Strax efter fabrikens start togs den första kontakten och sedan inleddes den förtroendefulla affärsförbindelse mellan Dux och Philips som 1934 resulterade i ett samgående. För att man inte skulle störas av maskinerna hade man avtalat att mötas i fabriken på kvällen och på ömse håll har man fortfarande tydligt minne av detta första sammanträffande. Edelgardt och Norrefors kom dit för att sälja rör, och de togs emot av Ljungfeldt och Frans Simonsson, numera äldst i tjänst och sedan många år tillbaka bolagets tekniske chef. På den sidan höll man sig redan då väl framme.

Dux var sålunda med i den grupp som först presenterade apparater med inbyggd högtalare och likaledes var man en bland de första som gick över till den liggande stilen: högtalaren fick sin plats vid sidan av chassiet i stället för ovanför. Vidare var man först ute på marknaden med allströmsapparater.

Dux AB, Svarvaregatan 11

Är 1930 sattes företaget på aktier med ett kapital av 25.000 kr, sedermera ökat till 200.000 kr. Den utvidgade verksamheten krävde efter hand större utrymmen. Man flyttade från det ena stället till det andra tills man 1938 kom över ändamålsenliga lokaler i industrifastigheten Svarvaregatan 11, där de goda möjligheterna till utvidgning utnyttjats väl.

Sedan man hos Philips kommit över krisen i början av 30-talet började man där intressera sig för en mera fast anknytning till den inhemska industrien. De förhandlingar i denna riktning som inletts mellan Ljungfeldt och Philips resulterade strax före sommaren 1934 i en överenskommelse, enligt vilken Ljungfeldt överlät aktiestocken i sitt bolag. Han skulle emellertid stå kvar som ledare och verkställande direktör. Försäljningschef och närmaste man blev Olle Sjöquist.

Tillverkningen av batteri- och mindre nätmottagare fortsattes som förut, däremot importerades superheterodynerna i form av chassier, som sedan byggdes in i apparatlådor anpassade efter svensk smak.

När NEFA sommaren 1940 tog över tillverkningen av nätmottagare fortsatte Dux-fabriken bygga stationära och portabla batteriapparater. Maskinparken och dess kapacitet har sedan dess utnyttjats för framställning av en hel rad andra produkter av skiftande slag som t.ex. svetstransformatorer och industriutrustningar, laddningslikriktare för elektriska bilar, hårtorknings- och massageapparater, apparater för balansering av bilhjul, förkopplingsapparater för lysrör mm.

Under kriget, när PhilipShave rakapparater icke längre kunde importeras, anskaffades specialmaskiner för att tillverka dem här.

En väsentlig och för lång tid bestående insats kom Dux laboratorium att göra i och med att man blev anförtrodd uppgiften att arbeta vidare på den automatiska skivväxlaren så att den så snart som möjligt kunde massproduceras. Hela den internationella koncernen hyste stort intresse för skivväxlaren och efter kriget skulle behovet göra sig starkt gällande. Detta från början tillfälliga uppdrag blev upptakten till att denna del av laboratoriet, på koncernbasis och under Ljungfeldts ledning, blev ett utvecklings och konstruktionscentrum för grammofonverk och bandspelare. Som sådant har det lämnat många värdefulla bidrag till den fortsatta utvecklingen inom phono området. Sammansättningen av skivbytare skedde i NEFA under det att motorer och pickuper producerades i Dux fabrik, där man också under årens lopp masstillverkat skivspelare för eget, koncernens och andra radiofabrikanters behov. Dux tillverkar numera också en ansenlig del av NEFA:s behov av verktyg.

Då Olle Sjöquist avled 1949 fick han till efterträdare och vice VD C.-j. Tjeder, som 1961 i sin tur efterträddes av civilekonomen Dick Ramstedt.